pollyannas blogg

Jag o lillgumman är inte riktigt krya men nästan, problemet är att min sovrutiner är hemska just nu. Känns extra hemskt när gumman är hemma.

Idag så for vi o lekte med Hans i äventyrslekparken och han förklarade för gumman hur ett fiskespö fungerar vilket hon tyckte var jättekul.

När vi skulle åka hem så kom vi på att vi glömt bröd till ankorna så gumman ville att vi skulle hem och hämta det och varför säga nej till extra motion.

Vi matade väl ca 10-15 helt oblyga ankor som lätt skulle ha ätit ur våra händer.

Lillgumman hittade även en liten flicka att leka med ett tag innan vi åkte hem.

När hon somnade har jag bara ätit lite salt o vinäger chips o sett på sex and the city. 

Om det finns nån där ute som kommer från ett galet förhållande så kanske ni precis som jag känner igen er.

Jag har ju varit singel ett tag nu men det tar längre än man tror innan allt försvinner.

Efter alla mina funderationer jag har haft har jag bestämt mig för att passa in kan nån annan göra.

Sååå vet ni vad jag precis gjort kl 22.30 på en lördagkväll, halvsjuk och 6 grader varmt ute.

Jo när jag vill må bra vill jag ha natur runt omkring mig så jag cyklade till närmaste strand.

Väl framme där så var det helt vindstilla och världens finaste dimma svepte långsamt över sjön.

Vattnet var så klart att man såg allt och småfisk simmade överallt.

Jag kände på vattnet och det var varm och skönt så jag ställde mig i vattnet och bara andades och tittade på allt vackert och sen slet jag av mig till baddräkt och hoppade i.

Det var sååå härligt.

Nu är jag hemma under mitt mysiga täcke och ska se på sex and the city

Jag tror att jag har alldeles för mycket tid för att fundera.

En sak jag har funderat på sistonde är hur man vet vem man är?Hur vet jag vem jag är och vilka mina värderingar är?

Hela samhället har sina värderingar och nu med internet så tar man även del av värderingar från hela världen.

Alla verkar ha såna krav på sig att vara perfekta hela tiden.

Många människor sorterar alla efter rang.

Vilket jobb har du? Hur ser du ut? Hur fint har du hemma? Hur bra är du på att laga mat? Hur många språk kan du? Har du en universitetsutbildning? Vem är din man och dina vänner m.m?

Alla dessa saker gör att andra ser dig som mer eller mindre värd. Är du värd att räknas och umgås med? Är du värd att respekteras? 

De flesta människor skulle aldrig erkänna att de har dessa tankar men även jag som försöker vara öppen och är medveten om dessa värderingar kan ibland bli imponerad om jag råkar hamna i samma umgänge som t.ex. en läkare, psykolog eller författare.

Men jag är less på det här, jag är less på stressen.

Var i denna värld kan en person bara vara sig själv?